Inspirationskväll vs. skriva

Jag skulle ha gått på inspirationskväll hos Books & Dreams idag. Huvudvärk satte stopp för de planerna men nu när klockan börjar närma sig nio på kvällen och huvudvärken inte är närvarande längre kan jag konstatera att jag har skrivit 2000ord idag. Det finns en mening med allt brukar det heta. Inspirationskvällen hade med all säkerhet gett mig ofantligt mycket men det var meningen att jag skulle sätta mig ner och skriva istället. Jag får se om jag skaffar någon biljett till nästa event. Något som man saknar när man sitter ensam och skriver är just att prata om skrivandet, vad det gör med en och vad man går igenom i alla processer. Sånt där som ingen annan som inte är i ens sits förstår. Jag håller just nu på och skriver på en av mina noveller och det går framåt med stormsteg och jag är nöjd över mig själv. Just de här novellerna är det ingen som har fått tycka till om än och det kommer att bli så spännande att lämna ifrån mig dem till andra när jag är klar för att få omdömen. Nej nu ska jag fortsätta att skriva…

Writing
 

Det tar tid

Det tar verkligen tid att bygga upp en sida så som man vill ha det. Hur många sidor och vilka länkar man vill visa eller inte. Kommer de som besöker min sida att hitta allt de vill hitta eller är det otydligt? Ja många frågetecken att fundera över och bena ut. Och det tar tid, den här helgen har jag spenderat en hel del tid med att leta efter bra och väluppdaterade bloggar som jag vill följa. Har lyckats hitta några riktiga guldklimpar vilket gör mig glad. Funderar så klart på varför jag tycker att vissa bloggar är bättre än andra fast de skriver om precis samma ämne. Den nya layoten jag har beställt borde bli klar snart och då kommer jag att känna mig mer som hemma här haha. Det är layoten som gör det!

Slowly

Så det kommer att ta lite tid innan allt faller på plats men jag har lärt mig massor om hur wordpress fungerar och vad jag vill med den här sidan.

 

Om jag kunde vrida tillbaka tiden…

skulle jag se till att jag ändrade mina kostvanor eller skaffade SATS kort precis när jag började ta mitt skrivande mer på allvar. Under hösten 2013 hängde jag ett flertal timmar i stallet och där rör man på sig hela tiden. Sedan slutade jag med hästar för att jag behövde tid till att skriva och  lära mig processen. Det var mörkt och kallt ute (då är det inte motiverat att gå ut) och jag skaffade inte ett SATS kort fören mellan jul och nyår 2013. Min kropp var tvungen att säga ifrån på skapen innan jag började förstå att det går inte att sitta hela dagarna och skriva utan någon form av aktivitet då och då.

Jag gick upp i vikt rätt fort och vad jag har förstått när jag läst andra författarbloggar är att det är väldigt vanligt. Man sitter hemma framför datorn och äter eller sitter på ett café (blir latte och någon macka eller kaka eller annat gott men som sätter sig på höfterna).

Don´t get burn

Jag skrev in mig på en skrivkurs när jag började skriva på allvar och då fick vi uppgifter varje dag att göra (för att få igång att vi ska skriva varje dag). Det var en bra kurs men jag som tar allt sånt på största möjlig allvar satt minst fyra timmar varje dag och skrev och planerade. Det gick fort att få ihop manuset men jag åkte till jobbet i bil, satt framför datorn på jobbet, åkte hem med bil och sedan satt jag framför datorn tills jag gick och lag mig. Ångrar det idag! Men ibland behöver man göra sådana drastiska förändringar.

Learn

Vad vill jag komma med detta inlägg jo att jag har kommit till insikt att jag måste förändra saker den här hösten för att jag ska må bra och ha energi att skriva och mellan varven träffa familj och vänner. Hålla koll på  maten samtidigt som jag tar cykeln eller tar en promenad istället för att ta bilen.

 

Tusen ord om dagen

Jag arbetar på flitigt. Tusen ord om dagen blir det, tänker inte så mycket utan vill bara få ner orden på papper. Något bra blir det av den här novellen till slut. Jag har temat klart för mig och jag free-staylar lite, har aldrig skrivit så tidigare men tycker att det är befriande. Inga ramar och syften att hålla sig till utan bara skriva för att det är roligt, min prestationsångest får inte riktigt utrymme i den här texten. Håller inte reda på namn eller vem som är vem just nu vilket kommer göra den här novellen rolig att läsa sedan när jag ska redigera haha. Hösten är på ingång…

IMG_0093

och jag är glad för det. Jag skriver bättre i mörker.

IMG_0030

Det är något visst med att sitta i sängen med datorn i knät och en kopp te på sängbordet. Täcket är så där skrynkligt som det bara blir när man hänger mycket i sängen och kliver i och ur.  De bästa timmarna är när ljudet utanför fönstret börjar att mattas av och man känner sig som att man är ensam i hela världen. Älskar nätter och tidiga morgnar, när alla andra sover. Många kreativa människor säger att den tiden är till för att skriva och jag håller med, det är något visst med just de timmarna. Min mest kreativ period ligger alltså framför mig, betryggande att veta att i och med att kylan och mörkret väller in över Sverige så tar min hjärna och skapar fantastiska karaktärer och platser. Jag har verkligen inget emot att det är höst nu.

 

OS-uttagning i vardagsrummet

Jag vaknade med ett ryck, vad var det som lät? Jag hävde mig upp på armbågarna och kikade bakåt. Vardagsrummet var mörkt och stilla men så kom det ett duns och skrapande. Det blir tyst och sedan kommer ett högt mauw.
Jag suckar och lägger ner huvudet på kudden igen.

Min lurviga lilla katt gör av med överskottsenergi genom att köra hela havet stormar i lägenheten klockan 5 på morgonen. Hon tar sats med klorna i mattan i hallen, rusar in i vardagsrummet, hoppar graciöst över dammsugaren som jag lämnat kvar framme, för att avsluta sprinten med att hoppa upp på trästolen vid fönstret. Ahh det kanske inte låter så farligt tycker ni, men trästolen har inga tassar på fötterna (måste komma ihåg att köpa sådana) så den ger ifrån sig ett väldigt skarpt läte när den skrapar i parketten.
Hon har ju fått bra med fart eftersom hon tog sats redan i hallen den lilla katten.

Hon sitter på stolen en stund men känner förmodligen att det fortfarande spritter i hennes lilla lurviga kropp så hon hoppar upp på det gamla skrivbordet. Skrivbordet står inte stadigt på alla fyra benen av någon anledning som jag aldrig har orkat lista ut.
Så när hon står där på skivan balanserar hon bordet så att det låter ”dunk” när högra bakre benet nuddar golvet och ”dunk” när vänstra främre benet nuddar golvet.

Hon tar sedan sats och hoppar ner på golvet till ackompanjemang av en hög duns när hon landar. Här brukar jag rycka till i sängen när jag försöker att sova men inte lyckas speciellt bra. Hon är både liten och nätt men inte ens hon kan leka OS uttagning i mitt vardagsrum nattetid utan att höras.

Jag brukar låta henne hålla på en stund eftersom det inte är mycket jag kan göra åt saken och hon brukar ta ett par varv runt längenheten innan hon är nöjd men när hon börjar jama högljutt så flyger jag upp och ryter åt henne att gå och lägga sig. Trots att hon borde vara van vid att jag säger åt henne på skarpen så fryser hon till och tittar lite förnärmat på mig. Jag lägger mig ner i sängen och drar täcket om mig, det är tyst i lägenheten och efter ett tag känner jag att hon hoppar upp i sängen. Hon kommer fram till huvudkudden och lägger sig nära mig innan hon somnar.

 

Drama queen

Diva började andas tyngre, vitorna i hästens ögon blev synliga och hon piskade med svansen. Anna vände sig till den unga ägaren som stod på läktaren och såg på när hennes häst blev tömkörd.

”Är hon försäkrad?” frågade hon

Ägaren som sett lite nervöst på sin häst som uppenbarligen inte var glad svarade att det var hon.

”Jag måste få igenom det här, hon tror att hon kan göra som hon vill”
”Gör det du måste” svarade ägaren med en liten skakning i rösten, hon började nervöst rycka i servetten hon höll i.

Anna vände åter blicken mot Diva som sprang fort i cirklar runt henne för att komma ifrån att behöva jobba. Hon hade haft små utbrott tidigare genom att ställa sig på bakbenen, vända och sparka efter Anna. Anna kortade tömmarna och bad henne att böja sig igen, Diva tvärnitade, ruskade på huvudet och drog allt vad hon kunde bort från Anna som höll tömmarna stadigt och följde med. Snart hade Diva läktarsargen bredvid sig så att hon inte kunde komma längre bort.

Snabbt börjar hon att ställa sig på bakbenen och backa. De som stod på läktaren drog häftigt efter andan och backade ett steg när framhovarna var i höjd med deras huvuden. Sedan såg de hur den stora hästen miste balansen och föll bakåt. Hon träffade sargen först innan hon gled ner och med en duns hamnade i ridhussanden. Ägaren slog handen för munnen i chock och tittar ner på sin häst där hon låg med ryggen mot sargen och andas tungt.

”hon ligger och tänker på vad hon ska göra härnäst” Anna höll hårt i tömmarna ”hon är en riktig dramaqueen och hon trodde att hon skulle komma undan, hon ser inte ut att ha skadat sig allvarligt så jag låter henne ligga och fundera klart på vad hon ska göra nu”

Diva låg stilla, andningen börjar lätta och hon lyfte lite på huvudet som för att se sig om. Hon lag ner huvudet igen i sanden innan hon tog sats och med huvudet först hävde sig upp till stående. Väl uppe hängde hon med huvudet och ruskade på hela kroppen så att sanden yrde runt omkring henne. Anna rättade till tömmarna och bad henne att trava igen. Diva började röra på sig, detvar som en annan häst. Lugnt, ledigt och vackert rörde hon sig nu framåt utan att protestera.