På sista versen

Idag är planen att jag ska slutföra min bok. Skriva klart. Slå igen den. Är på sista scenen i kapitel 14 och den är inte lätt. Många parametrar som ska klaffa och som jag inte hade med när jag från början skrev scenen. Jag hoppas kunna komma igenom kapitel 15 idag också så jag kan ägna morgondagen åt att läsa igenom manuset lite fort. Jag har tagit ett nytt beslut som kanske genererar i något eller så gör det inte men man måste försöka. Det är en konstig känsla att vara så här nära slutet, ha så lite kvar men veta att det är några timmar kvar att sitta och dutta med det. Jag har ingen aning om jag lyckats knyta ihop trådarna jag har slängt ut eller om jag har glömt hälften. Bara tiden kan utvisa det. Mina testläsare är petiga av sig.

 

Fira i helgen

Oj, jag var så säker på att jag inte skulle gå vidare i författartävlingen. Så säker. Jag använde tävlingen för att få klart mitt manus det här året, ha en deadline att sträva mot. Men man ska aldrig sluta förvånas, mitt första kapitel gick vidare till nästa omgång som ska lämnas in den 17 november. Jag är lycklig men samtidigt lite rädd, min bok måste vara klar om fyra veckor, HELA boken. Ja, den här helgen är tillägnad att få fason på kapitel 14-15 och sedan är råmanuset klart. Efter det är det redigering, redigering, redigering. Finslipa dialog, gestaltning, omgivningen m.m.

Champagne

Jag började 1 januari 2014 med att skriva. Hade bestämt mig för att jag ville skriva en roman och att den ska bli publicerad. Det har gått tio månader nu och jag har fått mitt första kvitto på att jag faktiskt kan göra det här. Det är mycket kvar att göra och jag är glad över att jag tog tag i manuset förra veckan och redan har skickat början till fina vänner som ska läsa och kommentera. De ska få resten när jag är klar.

Tänk vad mycket som händer när man säger ja till livet och går efter det man brinner för.

 

Stuvar om

Det går mer och mer upp för mig varför jag inte kom vidare i helgen. Det fattas en hel del scener och vissa scener behöver ändras om i både text och följd. Satt idag och kluddade på tidslinjen. Vad händer när och vem säger vad och letade nya möjligheter. Det är ofta så att jag måste stuva om i grytan för att nya scenidéer ska komma fram i huvudet. Tror det handlar om att man läser scenen innan och scenen efter och hittar mellanläget.

Vissa scener förstår jag inte vilket syfte de har (en scen ska alltid ha ett syfte för att driva storyn framåt) och jag har helt tydligt i ett tidigare skede mist det. Strök även en hel scen, den var inge vidare bra till att börja med så det behövdes ingen sorgeperiod. Men jag undrar lite hur jag tänkte förut.

Lövsta

Det går framåt med små steg nu, väldigt små men även de pyttesmå stegen blir ett stort till slut och jag kommer tacka mig själv för att jag tog mig tid att reda upp det.

 

Lyckades inte

Fastnade big time i söndags och kom inte vidare. La arbetet åt sidan och började leta inspiration. Fick ner ett par punkter men kom inte vidare för det så det vara bara att kyssa planeringen farväl och deala med besvikelsen. Tills idag det vill säga. Arbetar med det sista kapitlet idag. Jätteroligt nu när man vet vad som händer och hur den sista scenen ska utspela sig. Jag har nu kapitlen 13 till 15 kvar att ta tag i. Sista kapitlet är 16 och det är det jag håller på med idag. Kapitel 13-15 är de kapitel som knyter ihop alla lösa trådar och det är därför som de är svåra. Jag hade inte lagt ner så mycket energi på dessa kapitel tidigare och då blev det jobbigt när jag väl skulle få ihop det. Fram till kap 12 var kapitlen mer välarbetade.

Ja ja, med små steg kommer jag att bli klar med det här också. Måste bara bryta ner det och ta det steg för steg.

IMG_7497

Sedan ska jag göra klart ansökan till skolan och tänkte skicka iväg den redan nästa vecka om allt ser ut som det ska. Vet inte när man kan tänkas få svar men jag hoppas på att det blir i november så jag kan förbereda mig. Att gå ner i tid och börja plugga är en rätt stor omställning:)

På torsdag är det sista dagen för att man ska få veta om man gått vidare i tävlingen. Mycket spännande. Det var den tävlingen som satte eld i baken på mig och om jag går vidare så kommer den verkligen att fungera som en sporre.

 

Ambitiöst skapande

Eftersom jag har en deadline i morgon som jag gärna vill hålla behövde jag en plan för hur jag skulle tackla eventuella tomma luckor i manuset. Man sitter och läser långa stycken och helt plötsligt är det ett stort gap till nästa scen och det fattas något. Ibland är det ett naturligt gap och man är nöjd men där det inte är det behöver jag snabbt komma på hur jag vill att storyn ska gå. Det är en intressant process som uppenbarat sig för mig den senaste veckan. Jag läser styckena innan och efter och skrollar igenom hela kapitlet och ibland kapitlet före och efter för att få en helhetsbild över vad jag vill förmedla. Ibland håller jag inte med mig själv med hur jag vinklade det tidigare och då måste hjärnan börja jobba för att reda ut den långa följden som har blivit avhuggen eller tillknycklad.

Som sagt jag läser in mig på texten och gör sedan flera blanksteg (lite utrymme) där jag ska skriva. Sedan lämnar jag manuset, går in på bloggar, läser en bok, går och diskar, tar en dusch. Variationen är oändlig men syftet är detsamma. Att hjärnan ska få arbeta ostört med att hitta tråden. Förut blev jag nervös och satt och stirrade frustrerat på skärmen för att hjälpa till att komma på vad det var som fattades. Men att lämna manuset och göra något annat inspirerande fungerar bättre för mig. Korta fragment av storyn poppar upp i huvudet under tiden jag tex läser. Jag noterar det i tanken men fokuserar på boken jag läser. Efter ett tag, kanske tjugo minuter, har hjärnan räknat ut ca tre-fyra olika vinklar som jag kan skriva om. Jag skriver upp dem i spaltform i manuset och här varierar jag mig lite. Ibland börjar jag skriva på den nya scenen och ibland går jag iväg och gör något annat. Det beror lite på om jag tror att det finns mer att reda ut eller om jag nu måste jobba fram en lösning. Det gäller att fånga rätt tillfälle. Tillfället där man måste slappna av och lita på processen (utan att den tar för lång tid) och grabba tag i tillfället när den rätta idén dyker upp och faktiskt skriva ner den. Att ha piskan på mig som jag har nu hjälper avsevärt mycket, min hjärna har nog aldrig arbetat så fort med att lösa så många problem som nu:)

 

Ambitiös planering

Jag avbokade all social aktivitet den här helgen för att snäva till min planering ännu mera och slutföra min bok. Jag märkte att jag inte orkar att sitta en längre tid till klockan ett på natten och gå igenom kapitel för kapitel. Jag vill bli klar, Jag vill bocka av min ruta som säger att  ha ett råmanus klart. Jag är snart där. Är på kapitel 9 nu och har ett kapitel kvar innan jag får gå och lägga mig. I morgon har jag planerat för kapitel 11-13 och söndag ska jag gå igenom 14-16. Sedan lämnas manuset till vänner som får läsa och tycka till. En hel del redigering kommer att bli nödvändig men råmaterialet kommer vara klart. Herregud vilken lycka. Det har tagit nio månader att komma hit, till den här helgen och jag ska fira när jag stänger igen sista kapitlet.

Jag har kommit till de kapitel som behöver skrivas om en del och det tar tid. Räknar med ca fyra timmar på varje kapitel (borde alltså inse att min tidsplan spricker redan här och stänga av datorn;) och kommer att behöva sitta tolv timmar både lördag och söndag för att få det att gå ihop. Tur att jag kan bestämma själv vart och när jag vill sitta med det.

 

Ambitiös period

Jag är mitt i en ambitiös period. Har skrivit upp noga dag för dag hur mycket jag ska hinna med och när saker ska vara klara. Blir alltid lite nervös när min ambitiösa sida kommer fram. Har tex skrivit/räknat på att jag ska klara av ett kapitel per dag på ca 8-10 sidor och att det då kommer ta mig ca två veckor att gå igenom mitt manus. Alltså gå igenom det som att det ska vara klart! Sådana tankar kan lätt få mig att lägga ner. Nästan framme, nästan klar… Det är bra att skriva upp så som jag gjort för då ser jag att om jag håller schemat kommer jag att få en lugn period i slutet av november om jag vill. På dessa dagar skriver jag: LEDIG eller mysatid eller något annat som jag vill göra och som ger mig energi. Jag är i alla fall på kapitel 6 nu av 16.

Mycket av texten jag har skrivit är förvånansvärt bra. Jag behöver bara ändra och lägga till eller ta bort så de första kapitlen går rätt fort. Det kommer att bli svårare när jag närmar mig slutet eftersom det kommer att krävas mer av mig. Men inte fören i nästa vecka. I slutet av oktober kommer jag be någon att läsa och kommentera så blir det redigering i november.

 

Läst mina första texter

Idag har jag läst mitt första utkast av manuset till boken. Lite nostalgi och en härlig känsla av att jag har lärt mig så mycket på bara tio månader sedan mitt första försök. De första texterna jag skrev var inte bra, alltså verkligen inte bra. Men det var en början och de texterna var språngbrädan till de väldigt mycket bättre texterna jag skriver idag. Gud vad jag har lärt mig mycket på så kort tid.

Det hade varit roligt att lämna in mina texter idag till lektören för att få utlåtande. Även jag ser ju att de gamla texterna behövde ändras och bearbetas, undrar vilka kommentarer jag skulle få idag? Jag har på kort tid hittat mitt sätt att skriva och nu flyter scenerna på utan att jag känner ett behov av att gå tillbaka och skriva om. Det är bra som det är. Inte sagt att det är så bra som jag kan skriva men jag stressar inte över det.

Mina första försök jag har behövt skriva om tre gånger tror jag det är, tre gånger! Jag har alltså inte bara skrivit 60 000ord utan gångra det med tre så är vi nog närmare sanningen. Vi får se om boken närmar sig 80 000ord eller över vilket var en riktlinje för mig. Idag säger jag att den får vara mellan 60 000 och 80 000ord. Ingen stress att fylla boken med massa text som inte ger något.

Jag ser fram emot att få stänga arbetet med den här boken och starta bok nummer två. Med all den kunskap jag har nu så kommer det arbetet att flyta bättre. Det kommer med all säkerhet inte bli lättare men det kommer att flyta mera. Längtar ihjäl mig till 2016 och min tredje bok <3

 

Nio månader och fyra dagar…

exakt har det tagit mig att kunna bocka av ett delmål. Ett stort delmål och kanske en början på något större.

I onsdags skickade jag iväg en nyskriven novell till en tävling, den första i en serie om fyra stycken. Har nummer två nästan klar och påbörjat nummer tre som jag nu letar inspiration till. Hade egentligen inga planer på att skriva på något annat än min bok men det här lilla projektet fick eget liv och jag var bara tvungen att göra det. Är otroligt glad för det nu och ser fram emot vad som komma skall.

Så idag skickade jag iväg första kapitlet I MIN BOK till en tävling. Har alltså lämnat ifrån mig makten över mitt första kapitel till någon annan att bestämma om det är bra eller inte, mycket jobbigt. Det är en del av min utveckling så klart, jag kan inte sitta och hålla på mina texter och tro att allt annat ska komma till mig utan att jag anstränger mig. Mitt namn måste börja synas där ute för att mirakel ska kunna hända.

Första kapitlet är så klart välarbetat. Jag har låtit ett par människor titta på texten och bett dem vara brutalt ärliga, vilket gjorde den väldigt mycket bättre. Men resten av boken är inte lika genomarbetad. Så jag har en hel del arbete framför mig om jag ska kunna lämna in något jag kan vara stolt över. Men idag, bara för idag ska jag bara må bra över vad jag har åstadkommit och vågat den senaste tiden. Det är stort!

 

Check!

Idag kan jag bocka i en checkruta på min lista. Jag var supernervös innan jag tryckte på send knappen.

Champagne

Har idag skickat iväg min första novell till en tävling. Vilket betyder att andra förutom mina närmaste ska läsa och ha en åsikt om mina texter och det jag skriver om. Mycket jobbigt. Men jag har gjort det och det var hela meningen med det här. Nu tänker jag släppa den delen och fokusera på det andra skrivandet som ska lämnas in på lördag. I helgen blir det att fira med ett glas Champagne tror jag och läsa böcker.