Fredagskväll

Ikväll blev det att redigera novellen, den blir bara bättre och bättre och jag kommer nog att kunna skicka in den till tävlingen utan att skämmas. Två vänner har läst den och kommit med bra kommentarer och rättelser och nu inväntar jag bara den sista provläsaren som sitter uppkrupen i soffan och läser ikväll.

Det har varit annorlunda och roligt att skriva novellen. Jag har fått frågan om varför jag inte lägger ner den tiden jag skriver på novellen på boken i stället. Ja, jag önskar att de engagemanget fanns men i dagsläget gör det inte det. Den börjar att komma tillbaka och jag skriver lite smått men jag ville kunna bocka av en ruta nu, att jag har gjort något och är klar. Det betyder mycket för mig att få klappa mig på ryggen och säga att jag har gjort något bra. Jag behövde ett delmål och så vill jag kunna säga till folk att jag har skrivit en novell och skickat in den till en tävling. På något konstigt vis så gör det de jag håller på med mer riktigt för folk.

start somewere
 

Redigering

Jag har en hel del redigering att ta tag i och även att fortsätta skriva på min bok. Om jag nu ska lämna in de två första scenerna till författartävlingen vore det ju bra om jag arbetade på mitt manus så att jag inte behövde sitta senare och klia mig i huvudet. Har fått in kommentarer på mina noveller och det är bra, de rättade stavfel och slog ner på meningar som var lite dumt formulerade. Tänkte hålla på dessa texter ett par dagar till sedan skickar jag in dem. Spännande, jag har aldrig gjort något sånt här. 🙂

Det kommer att bli en ny erfarenhet. Om jag fick önska så skulle jag vilja ha utlåtande från de som kommer att läsa mina texter, bra, dåligt och saker jag borde tänka på. Så att jag kan bli bättre. Vet inte om de gör så men jag vet att jag skulle uppskatta det.

För att komma in i stämning med att bara skriva under en period har jag beslutat att tv:n ska vara avstängd och den tid jag har över så ska jag läsa böcker. Man lämnar aldrig riktigt flytet då, eller inte jag i alla fall. Ser jag på tv så får jag oftast inte mycket skrivet.

IMG_0194
 

Vänner som peppar en

Jag hittade ytterligare en tävling som jag noterade men lag sedan åt sidan, tankar som jag hinner inte eller det skulle ändå inte gå snurrade i huvudet. Idag nämnde jag tävlingen för en vän som påpekade att jag faktiskt inte hade något att förlora på att lämna in vid första skedet. Om inte annat så har jag i alla fall låtit någon annan person förutom en av mina nära och kära läsa en text jag har skrivit. Hon fick mig att ändra mig och jag kommer att lämna in de två första scenerna i min bok med förhoppning om att få prata med en av redaktörerna i alla fall. Som sagt jag har inga förhoppningar om att vinna varken novelltävlingen eller romantävlingen men jag behöver ta sådana här småsteg för att känna mig för. Kastar mig aldrig utför ett stup utan klättrar lite försynt nerför och hoppar mellan avsatser:) Okej så nu har jag den 9 oktober och den 10 oktober som datum att hålla reda på. Vilken spännande höst det här blev, fick så mycket energi av att bara ta de här besluten och jobba på något som inte ligger allt för långt bort i tiden.

 

Panik!

Jag är en sådan människa som har stenkoll på mina saker och jag kan räkna på min ena hand de saker som jag råkat tappa bort under mitt liv. Jag har sparat all information om mina böcker, synopsis, noveller, mål och delmål på ett USB minne. När jag är hemma så vet jag alltid vart det ligger, lägger det på samma plats ALLTID. Idag trodde jag att jag hade tappat bort det vilket skapade panikkänslor. Jag har inte sparat boken eller de andra filerna någon annanstans så paniken var välbehövlig. Visste att jag hade ett utprintat ex av boken liggandes i en mapp vilket gav lite tröst men det skulle ta mig ett bra tag att skriva in allt igen. Samtidigt som alla andra dokument som jag har sparat på USB-minnet inte fanns någon annanstans. Jag letade, försökte komma på vad jag hade gjort under dagen och vart jag suttit. Gjorde de klassiska sakerna som att leta på samma ställe flera gånger som om den helt plötsligt skulle dyka upp. Hjärnan kokade, jag avskyr att inte veta vart mina saker är. Tillslut när jag gav upp och gick tillbaka till skrivbordet (jag hade gått till skrivbordet två gånger tidigare för att se om den fanns på bordet) lyfte jag blicken och såg USB-minnet i min lilla bokhylla och jag kan inte beskriva hur lättad jag blev. Nu tänker jag se till att spara det jag har på USB-minnet på flera ställen så paniken inte blir så stor om det skulle hända minnet något.

 

Mix and mingel

IMG_0185

Det blir en lugn kväll framför datorn för att samla krafter. I min strävan att vara mer hälsosam denna höst gör jag sådana här goda drinkar istället för att äta choklad (som jag är supersugen på just nu) eller något annat. Jordgubbar, Mynta, Lime och Ramlösa. Mix and mingel.

 

Novelltävling

Idag ramlade jag över en novelltävling, brukar oftast bara läsa reglerna lite lätt och sedan skrolla förbi, men den här gången stannade jag upp och började överväga att skicka in. Inte för att jag vill vinna utan mer för att kunna bocka av en checkruta som jag inte visste att jag hade. Att bli klar med något och låta andra än min familj och mina vänner läsa. Sådana här beslut brukar oftast vara rätt dramatiska för mig, mycket velande och höga förhoppningar men inte den här gången, jag kommer skicka in för att jag vill bocka av den där rutan och gå vidare. Hade en deppighetsdipp den här veckan och funderade mycket över vart i livet jag är och hur det egentligen ska gå för mig. När man minst anar det poppar det då upp något bra som gör att man fortsätter framåt ett steg i taget. Jag har skrivit min första novell men den behöver redigeras och skrivas om så klart innan jag kan skicka in den, sista dag för inlämning är den 9 oktober 2014.

Undrar lite över när jag blev så lugn över den här processen?! När hände det? Tidigare var jag jättestressad över att få berättelser ner som skriven text på papper och jag satt maniskt och försökte bli bättre. Spenderade min semester med att skriva ca 4-8 timmar varje dag, gjorde inget annat och kom så långt men ett lugn infann sig när jag sedan började jobba igen. Mitt liv är i ständig förändring just nu tack vare mina nya drömmar så jag kanske ska vara glad för de andningshål som jag får i form av veckor där saker står stilla, som den här veckan. Allt ordnar upp sig till slut, det som är meningen att hända kommer att hända.

 

Förkyld

Det är något frustrerande att ha en fantastisk idé som man vill börja skriva på och så går man och bli sjuk. Vill så gärna skriva men huvudet dunkar och det skär i halsen på mig varje gång jag sväljer. Har inte tid och lust att vara sjuk, vill se till att allt flyter på smärtfritt och jag behöver ta mig fram i skrivandet. Det är som en drog! Massor av te och tycka-synd-om-mig tankar så här på kvällskvisten. Samtidigt så försöker jag att skriva ner hur jag mår och vad jag känner så att jag kan använda mig av det i texter. Jag menar någon karaktär kommer ju någon gång att vara förkyld och då har jag redan text skriven som jag kan använda mig av.

 

Att vara mitt emellan

Jag var med om en konstig känsla idag, känslan av att vara mitt i mellan något. Att känna att man har avslutat eller är på väg att avsluta något men man kan inte riktigt grabba tag i det som komma skall. Man är i ett tomrum. Märklig känsla. Jag har författardrömmar och jag jobbar på det, faktiskt riktigt mycket men det känns så avlägset. Jag kommer att söka in på en skola i november som startar en skrivlinje i januari. Väldigt spännande men sista dag för att söka är i november. Det hade lika gärna kunnat vara ett år, så långt bort känns det just nu. Var idag på en konferens i en otroligt lyxig miljö och jag blev behandlad som en prinsessa verkligen. Grejen var bara att konferensen var för det arbete jag har idag på heltid och det intresse jag har haft för det är borta. Jag lyssnar så klart och lär men energin och lusten är borta, helt borta. Ska tillägga att jag verkligen gör mitt jobb men i huvudet är jag någon annanstans. Samtidigt är jag så klart rädd att allt är en dröm och att verkligheten ska slå ner som en blixt. Att jag skulle behöva fortsätta att jobba på mitt 9-5 jobb resten av mitt liv, kill me now, är det som poppar upp i mitt huvud nu. Inte för att jag inte har ett bra 9-5 jobb utan för att jag har tappat lusten. Det är det där med lusten och energin. Sedan har jag inte skrivit klart mitt manus, det som jag har arbetat med så svetten lackade och som jag hade som mål att slutföra detta år. Visserligen har jag planerat att ta upp det arbete i november men det förstärker känslan av att vara mitt emellan något. Ha en del påbörjade saker men inget slutfört. Det är heller inte läge att ta nästa steg eller göra några förändringar utan jag är där jag behöver vara men det känns riktigt ensamt just nu. Vet inte om någon skulle förstå om jag förklarade heller. Ja ja slut med deppigheten, när september är över kommer jag att ha kommit en bra bit på väg och så fort jag lägger upp mina noveller här kommer jag att fira. Sedan kan jag ta nästa steg. Bara ett par veckor kvar.

learning to

 Haha och så ringde min lillasyster som på beställning och vi pratade om rädslor och att våga släppa saker. Tror ibland att hon kan känna på sig hur jag mår och ringa för att muntra upp mig:)

 

Inspirationskväll vs. skriva

Jag skulle ha gått på inspirationskväll hos Books & Dreams idag. Huvudvärk satte stopp för de planerna men nu när klockan börjar närma sig nio på kvällen och huvudvärken inte är närvarande längre kan jag konstatera att jag har skrivit 2000ord idag. Det finns en mening med allt brukar det heta. Inspirationskvällen hade med all säkerhet gett mig ofantligt mycket men det var meningen att jag skulle sätta mig ner och skriva istället. Jag får se om jag skaffar någon biljett till nästa event. Något som man saknar när man sitter ensam och skriver är just att prata om skrivandet, vad det gör med en och vad man går igenom i alla processer. Sånt där som ingen annan som inte är i ens sits förstår. Jag håller just nu på och skriver på en av mina noveller och det går framåt med stormsteg och jag är nöjd över mig själv. Just de här novellerna är det ingen som har fått tycka till om än och det kommer att bli så spännande att lämna ifrån mig dem till andra när jag är klar för att få omdömen. Nej nu ska jag fortsätta att skriva…

Writing
 

Det tar tid

Det tar verkligen tid att bygga upp en sida så som man vill ha det. Hur många sidor och vilka länkar man vill visa eller inte. Kommer de som besöker min sida att hitta allt de vill hitta eller är det otydligt? Ja många frågetecken att fundera över och bena ut. Och det tar tid, den här helgen har jag spenderat en hel del tid med att leta efter bra och väluppdaterade bloggar som jag vill följa. Har lyckats hitta några riktiga guldklimpar vilket gör mig glad. Funderar så klart på varför jag tycker att vissa bloggar är bättre än andra fast de skriver om precis samma ämne. Den nya layoten jag har beställt borde bli klar snart och då kommer jag att känna mig mer som hemma här haha. Det är layoten som gör det!

Slowly

Så det kommer att ta lite tid innan allt faller på plats men jag har lärt mig massor om hur wordpress fungerar och vad jag vill med den här sidan.